utan ord.
Tack för era varma ord, mail, sms, samtal och meddelanden på FB osv. Känns skönt att få slippa all undran nu när alla vet och det hjälper mig att bearbeta det. Påmind blir jag ständigt ändå. Och påmind vill jag bli, av mig själv, för aldrig någonsin vill jag lägga Razzla "bakom mig". Hon är en fruktansvärt älskvärd liten spellevink och jag saknar henne varje dag. Känns skönt att kunna skratta åt hennes upptåg fortfarande, hon har satt djupa spår, och för det mesta kan jag skratta åt henne utan att fälla en tår men ibland håller jag inte ihop. Jag kan le och gråta när jag ser hennes söta lilla huvud på sne med tungan ute och bus i blicken framför mig när jag blundar. Jag ser hur hon varje gång jag fyller på vattenskålen står beredd och hur hon slarvigt hafsar i sig vattnet och lämnar hälften på golvet, hur hon kommer som ett ryggradslöst djur och ålar sig fram samtidigt som hon sätter sig ner och trycker pannan hårt mot mina ben för att bli klappad. Det gör så ont att inte ha henne här.
Jag tittar på bilder och ångrar att jag inte tog fler, jag tittar på filmer och inser vilken stjärna hon är.
Men det är rätt... det är rätt så här.
Hundträning och allt som hör där till har jag inget sug för alls just nu. Kämpar mig igenom instruktörsutbildningen där jag ligger efter och hoppas hinna färdigt så jag ska kunna ta examen i december och sen släppa det. Jag vill ha en paus. Inte behöva känna att jag måste plocka upp det eller nått, utan få låta det ta sin tid och komma när det vill. Makea får långa härliga promenader att springa fritt på och hjälpa till hemma, typ med tvätten. Cyklat eller sprungit har jag inte orkat göra alls pga kroppen och det känns nu. Jag får dåligt samvete och tärningsabstinens!
Bloggen kommer fortsätta ligga vilandes, de va väl mest det jag ville säga. Jag mår skit rent ut sagt, både fysiskt och psykiskt. Så det blir inget vettigt skrivet ändå. Jag längtar efter julafton och sen längtar jag till sommaren! 2011 måste bli mitt lyckoår och jag planerar stort! Jag har nått otroligt roligt att se fram emot och längtar till att få lägga detta livet bakom mig ett tag!
Hoppas ni andra har det bra där ute iaf.
Lång tid.
Jag har haft helt underbara vänner som funnits vid min sida vid alla mina dåliga dagar och kommit fort som vinden när jag brytit ihop. Jag har aldrig sett mig själv som en människa som har haft sånt enormt behov av mina nära på detta sättet, jag tar deras problem som mina och försöker alltid finnas där för dom, men trodde aldrig att jag själv skulle behöva falla så handlöst i deras armar. Jag är enormt tacksam över att alla famnar har funnits vid min sida. Man inser hur mycket ens vänner betyder! ♥ Älskar er ♥
Mycket av det jobbiga är på en privat nivå och tas inte upp. Mentalt är jag egentligen inte redo att ta upp det andra heller,, men frågan är om jag kommer bli beredd? Slaget under bältet utifrån, snacket bakom ryggen och känlsan av misslyckande är hög. Men det är en sak som har legat som en stor tung sten på mina axlar och är orsaken till mer än hälften av alla bryt. En sak som många gång på gång frågat men som jag inte gett något svar på.. Razzla.
Razzla bor inte hos mig längre. Ett beslut som varit så svårt att ta och som jag gång på gång ångrat men insett att det inte funkar. Det gick redan för långt... fan.
Razzla är en hund som ligger enormt högt i stress, som har ett hett temperament och som inte klarar av att hantera sig själv. Hon klarade inte av miljön här och hennes överslagshandlingar är obeskrivliga.
Jag kommer inte gå in på mer detalj om henne, för hon är en hund som man måste se med egna ögon för att förstå hur stort problemet är,, det låter så "enkelt" när man skriver det eller förklarar. Det har jag nämligen försökt, men när folk sedan sett henne så säger dom att dom får upp ögonen på riktigt och hakan får dom plocka upp från marken.
Razzla bor nu hos underbara fantastiska Iréne som besitter en stor kunskap om Bc i sig men även problemhundar som hon jobbat med sen -88. Iréne har lugnet, metoderna och kunskapen att kunna få ner Razzla på jorden. Under de veckor Raz har varit där så har det hänt mycket med henne men inte utan en hel massa jobb, Raz är ingen hund som löser sig själv.
Jag har aldrig någonsin mött på en hund som henne. Hon har lärt mig enormt mycket om stress, överslagshandlingar och så vidare. Hon har breddat min kunskap.
Razzla kommer även genomgå en undersökning då hon påvisar stark smärta från ryggen/bakpartiet. Någonting är fel och nu ska vi kolla upp vad det är. Felet är lite avgörande om Razzlas liv. Det känns skit!
Det har varit många dagar och kvällar med gråt och sömnlösa nätter. Men det kan inte kännas mer rätt för Razzlas skull, men min älskade lilla sprattelhöna är otroligt saknad. Hon var guldhunden på brukshundklubben. Fan va grym hon var!! Och nått sötare charmtroll får man leta efter, hon fångade alla!
Tack alla som söttat mig och som pratat vett med mig i de allra svåraste stunderna, jag har inte varit galen, jag har varit modig nog att se verkligheten.
Älskade Razzla vad jag saknar dig i min famn ♥ Kommer alltid Älska dig och kommer hälsa på dig flera gånger, det vet du! Du är en pärla till hund i grunden och den pärlan hoppas jag visas igen snart ♥
Sen är det mig själv också, inte bara känslomässigt utan fysiskt. Min kropp funkar inte som den ska varje dag och gör ont. Jag är just nu mitt i en utredning av ledgångsreumatism (reumatoid artrit, RA), artrit (ledinflammation) och atros. Har fått bättre smärtstillande nu iaf. Det kassa med det hela är att RA inte alltid visas på prover de första åren och artros misstänker jag själv mest i höfter, men de röntgade bara händer och fötter. Så jag lär få gå tillbaka med höfterna vid sidan av. Kasst. Detta har gjort att en hel del energi och ork tagits i från mig.
Makea har fått vara skogsmulle de senaste och klagar inte ett dugg även om hon älskar att få göra nått för en godisbit då och då. Älskade Ängel Blå! Så underbart förstående.
Så nu vet alla,, så jag slipper frågorna. Såklart att folk undrar när jag varit så nere, men orkar inte ta historien gång på gång och så gäller även med följdfrågor. Just nu orkar jag inte..
Hoppas på förståelse.
