ebba_makea

Året 2009 har varit ett år med mycket blandade känslor.

Året började ju så fint med att jag blev arbetslös. Inte något oväntat då det var tillsvidareanställning men ändå lika tråkigt när sista dagen närmade sig. Jag trivdes verkligen hur bra som helst och hade utan tvekan kunnat stanna kvar i bilindustrin x antal år till. Men så ser inte fallet ut att bli. Det är inte så mycket av bilindustri kvar i sverige alls.

I januari började Makeas utredning på magen. I mars sövdes hon och jag har fått lite svar på mina frågor. Nu i slutet på året efter mycket disskusion och prat med min veterinär så kan fallet vara så jäkla enkelt att Makea fick en förgiftning/stark reaktion på vårt bäckvatten. Detta vatten har gjort att Ebba legat inne på Blå stjärnan i 3 dygn och två av grannens hundar desamma. När flertalet hundar blivit dåliga nu i höst också så har vi legat på göteborg att dom måste ta vattenprover, annars är det svårt att få svar. Det är fler i tuve som ringt, vilket känns bra - det är inte bara vi som har problemet!

Makea har successivt blivit bättre när magen (/tarmen, där reaktionen satt) fått vila med sin foderdiet. Nu är vi fortfarande i gång med att testa på nya saker som proteiner, kolhydrater och hundgodis. Allt har gått jättebra och framtiden ser ljus ut!

I och med detta har Makea utvecklats lite långsammare eftersom hon fick en dålig start i livet. Nu händer det dock lite grann och det visade hon ju på växjö utställningen. Nog kommer det bli hund av denna med :)

MEN man behöver inte sin exteriöra utveckling för att prestera på appellplanerna. Makea har varit en väldigt tacksam hund och verkat mer mogen än vad hon egentligen är. Hon är en guda gåva att träna med och ger alltid sitt yttersta på tävling. Vi har fått fina lovord från domare på lydnadsplanerna med allt från att dom vill köpa henne till att vi kommer vara med i SM 2010 (vilket så är inte fallet såklart ;) haha), men ändå ord man tar åt sig från gamla rävar till domare som sett en och annan hund men som ändå fastnat för oss som ekipage.

Makea har förvånat mig om och om igen hela året. Detta är vårt första tävlingsår tillsammans och det har medbringat så mycket gott för framtiden. På appellplanen behövde hon dock miljötränas i tävlingssammanhang eftersom hon var liiite för lättstörd och aningen ofokuserad i vissa tillfällen (mycket har såklart med åldern att göra). Jag valde snabbt att inte flytta upp henne i klass två och det ångrar jag inte alls. Hon har utvecklats på tävling och på den sista vi gjorde kom den där känslan, känslan om att vi två blir ett på plan, känslan av sammarbete och känslan av full fokus. Den var otrolig♥ Jag fick rysningar när vi gick av planen och var gråtfärdig - min hund är bäst!

Viltspåret jagade Eva-Lena in oss i på våren. Start i anlaget sista veckan i maj och på alla raka avklarat championat i juli. Inte så dåligt ändå, och Makea tycker det är superkul!

I juni började vi med agility, en sport som det var meningen att jag och Ebba skulle tävla i. Det var DEN ENDA hundsporten jag var intresserad av när jag ville ha hund. Ebba blev dock minst sagt inget agilityämne vilket förde in mig till lydnaden istället. Det var nästan så jag glömt hur mycket jag gillade agility även om jag testade kompisars hundar. Men när Makea visade sin otroliga intensitet även i denna sporten kom känslan tillbaka. Agility ska vi hålla på med! Makea gapar på planen, jäklar vad hon gapar. Jag hör det bara på film, aldrig på tävling då jag är för fokuserad. Att min hund är stressad har jag fått höra, men det folk inte vet skillnad på är negativ och positiv stress. Makea är sååå glad när hon får komma in på planen så det bara lyser om hela henne! Jag fick höra av en erfaren tävlare en gång att "du har tur, din hund må gapa och se stressad ut, men som hon lyssnar på dig,, på minsta lilla vink - så otroligt fokuserad och styrbar. Du ska va lycklig". Och det stämmer, och när jag bara lär mig detta med handling lite mer så kommer det gå såå bra! Två startade tävlingar och två pinnar, en i var sin klass, hann vi med. Och det kommer knappast sluta där!

Brukset, grenen jag aldrig skulle starta. Så blev det inte riktigt? Haha. Men jag hade faktiskt inget som helst intresse för det. Varför? Det vet jag inte. Jag tror för att det är så många gamla sura bruksrävar med sina schäfrar och allt ska va så stelt och tråkigt (värre än lydnaden tyckte jag). Men varför ska man inte kunna ta in sin känsla med hunden från lydnadsplanen till bruksplanen? Efter mycket övertalning, mest från Pernilla♥, så anmälde vi till tävling, utan att ens ha tränat. Dels för att det var så sent på året så skulle jag inte anmält till den hade vi fått vänta till våren. Och såå mycket va det inte att träna på, så jag gav det en chans. Chansningen gick hem och vi blev uppflyttade. Visst hade poängen kunnat vara bättre, och det hade dom varit om vi tränat månader-halvår-år som de flesta andra gör. Vi tränade två veckor så vad kan man begära lixom? Men helt otippat, oväntat och förvånat nollade hon läggande under gång vilket inte ligger till vanligheterna, så där förlorade vi ju 20 poäng. Och apporten nollade vi, väldigt väntat ;) haha. Nöjd som en tupp va jag ändå och högst på pallen stod vi. Med dubbel-tia på budföringen och poäng (6,5-7?) på framförgåendet!

2009 har vart ett år som en berg-och-dal-bana. Upp ner upp ner upp ner. Även om jag får lov att vara så tyken att jag säger att jag inte nådde mitt högsta mål detta året, så får jag ju ändå säga att jag är nöjd.  Jag har fått en hint av vad vi som ekipage kan uppnå och vad jag kommer satsa på. Makea är ännu inte fyllda 2år.

2010 kommer bli ett år som bjuder på mycket. Kennelnamnet förväntas vara helt klart i mitten på januari, 2010 kommer även bli uppstartningsåret för mitt och Eva-Lenas företag vilket medför mycket jobb!

Mer för min o Makeas del så har även vi mål. Förhoppningsvis blir det en hel del agilitytävlingar som kommer erbjuda ett o annat. Vi vill ha LP2, bli uppflyttade i högre och troligtvis hamna på en o annan utställning. År 2010 kommer, om det går som planerat, att avslutas med en parning på Makea. Nya små oslipade diamanter kommer till världen och deras nya ägare kommer förhoppningsvis få uppleva samma lycka som mig när Makea kom in i mitt liv. En bunt mini-makeor. Mer om den kullen kommer upp på hemsidan sen.