ebba_makea

Tittade på M.J's minnescermoni nu på TV'n. Är ju rätt barnslig och har lätt för gråt vid filmer och sånna här saker när folk gått bort, etc. Höll mig utan tvekan tills det var 2 minuter kvar då hans dotter entrar scenen och håller ett kort och gråtfullt tal. Då gick det inte att hålla sig... Stackars liten. Tänka sig..

Nu visar dom en av hans gamla koncerter. Dansa är han ju rätt bra om man säger så. Rätt flashigt. Typ 40 fans har visats när dom dras ut avsvimmade från publiken, alla lipar såfort han visade sig. Men kul att tuppa av? Då missar man ju allt. Onödigt..

Nja, ett fan är jag inte. Men hans kända låtar kan vem som helst sjunga med i. Några andra än hans hits har jag inte hört. Han hör i vilket fall till dom stora artisterna som man kommer minnas i oändlighet. Tur för han och hans familj att han slapp bli utställd i en glaskista, vaddå respektlöst lixom?

Idag har det inte hänt ett skvatt. Lite promenader men inga värstingar. Hundarna fick vara ensamma när vi åkte iväg och kollade på Mormor och morfars nyinköpta husbil. Betyg Godkänt av mig! Fräsch och fin! Även om den inte är så stor, men vi är ju oftast inte så många som åker i den ;) Kommer dock sakna vagnen, den bär med sig historia!! Till och med mormor sa att hon kommer sakna den. Så mycket roligt det lilla huset på två hjul varit med om! Har ni testat åka FORT över ett väggupp så bilen lyfter där bak (ja vagnen fick en mindre flygtur), åka in i europas trängsta P-hus på en flygplats i belgien och försöka förklara det hela med "we kom fajl !!", komma fel så landsmän får slå sönder skyltar så vi ska komma förbi eller blivit skjutna av vattenstråle så kepsen åker åt helskotta (när man tömmer bajset..)?? Ja historierna är många, långa och hysteriskt roliga! Det blir aldrig händelselöst på en husvagnssemester med mormor och morfar!

Imorron kommer Nillan och Maria, dom ska få testa viltspår!! Nä inte dom, då hade det ju inte gått nå vidare... Men hundarna! Makea får vara hemma, hennes spår ska ju ligga så jävla länge. Hon får ett spår någon annan dag. Snart väntas det sista spårprovet för oss!! Hoppas hon klarar det så vi kört hela alltet på alla raka, maffigt =) Det blir vår första championattitel, men förhoppningsvis inte den sista =)

Har gått i nya tankar om att inte ta upp någon ny lydnad alls innan vi fått svar från veterinären i november. Kanske att vi ger oss ut på lite klass 1 för att det är roligt. Men jag känner inte att jag har styrkan att jobba upp henne utan belöningen hon egentligen vill åt. Det går inte att undkomma att belöning är en stor del och torrfoder hjälper inte alltid, även om boll går att änvända för det mesta..

Troligtvis mest för mitt psyke, men det är ju det som behövs för att det ska bli bra. Jag vägrar jobba upp en halvdan lydnad där hunden inte är mer än måttligt intresserad pga att jag inte är det. Och just nu känner jag inte att hon jobbar så bra hon kan. KAN bero på löp osv.. Tiden avgör det. Jag ska ta upp lydnaden om ca 2veckor så har hon fått ett långt uppehåll, då ser jag om kraften har kommit tillbaka hos henne. Men magproblemen tär på ju helt klart på henne också, det är inte alls samma hund jag har nu som jag hade i höstas.

Tar vi inte upp "ny lydnad" (alltså fortsätter upp i tvåan) så är det agility som gäller. Hon är en vessla på banan och blir en gud när allt sätts på plats för min del! Rapporten ska testas och freestyletrix ska klickas in. Helt enkelt bara ha en rolig och avslappnad höst och hålla tummarna till november. Klassas hon inte som "håller på att bli frisk" då så kommer hon troligtvis aldrig att bli det. Det gör mig arg, besviken och ledsen. Men nu är vi iaf faktiskt redan inne på vår 6:e månad på foderdieten. Ett tufft och jobbigt halvår som vi jobbat oss igenom, min ängel och jag. Att alltid tänka på att inte ge nått, vilket alla kan hålla med om att det är jävligt lätt hänt. Inte nått får hon få i sig. Även om en korvbit säkert inte skulle förstöra det vi förhoppningsvis byggt upp så skulle det påminna henne om vad hon går miste om. Även om hon såklart har ett bra luksinne.. Så hon fattar nog ändå.

Dessa tankar finns ju alltid innuti, även om man såklart inte går och nöter på det negativa hela tiden. Men på kvällar när man har tid att tänka så kommer dom upp. "Tänk om.." är en vanlig fras. Man får dock se verkligheten, den är inte alltid så bra som man tror och heller inte alltid så dålig som man tror. Jag vet i alla fall att jag har tur att hon har en sån psysisk styrka! En utomstående skulle aldrig tro på problemen som vart. Det är nog bara jag och mamma/familjen, som ser förändringen i henne. Mest jag i träningen då..

En av de mest tänkta meningarna är så "Tänk om hon fått vara frisk, hur skulle hon vara? Hur skulle hon se ut? Hur långt skulle vi kommit nu?" Jag kommer aldrig få reda på det. En sak jag skulle kunna få reda på är vilken hund hon skulle ha varit, för om hon blir frisk kommer hon troligtvis bli mycket lik just den hunden :) Oavsett vad så är hon mitt liv, mitt allt. Hon är helt enkelt bäst!

Tanken jag ska tänka är nu faktiskt "Tänk om hon blir frisk! Sicken jäkla hund jag kommer få!" För det är sant. Även om jag innerst inne inte vågar hoppas fullt ut.

Hon ÄR min: