Tunneln är lång..

Nu har den där extra långa veckan gått och äntligen fick jag tag på veterinären. Tyvärr var det inte så goda besked som jag så mycket hoppats på... Jag tänkte så positivt att "åh nu kommer vi säkert börja blanda ut maten och bla bla bla bla.." ja ni vet hur ni själva kanske tänkt i detta läget. Jag såg ljuset i tunneln.

Jag fick dock världens slag under bältet och vet inte ens vilken tå jag ska luta mig på längre...!! Det visar sig att detta tar längre tid att läka ut än vad jag någonsin trott. Tycker dessa 4 månader gått otroligt långsamt och har inte gjort annat än räknat ner till denna dagen. Nu visar det sig att vi inte ens kommit halvvägs. Vi har minst 6 månader kvar med denna dieten. Inget tillskott, inget godis, ingenting.... Ingenting alls....

Ja det går väl bra över lag, hittills. Det går bra, när vi är själva. Men jag står inte ut att se henne gå och titta på andra hundar som får godis, eller att jag får rycka ifrån henne när folk slänger ut godis på marken eller nått till sina hundar. Jag länner mig så elak, hon vill ju bara smaka, hon vill ju bara få vara med. Jag har känt mig så elak i så lång tid, och det är ännu längre tid kvar innan tanken på att ens börja gå över till vanlig mat etc ens är att tänka på....

Jag som trodde vi hade haft våra tuffa månader nu och kunde lägga allt bakom oss.. men nä.. Gud vad deppigt det känns nu.. Som om man inte kommer någon vart alls. Asså som sagt hon överlever, det är inga problem, det är bara att jag känner mig så elak när någon annan ger sin hund en godis och Makea tittar så lesset på och försöker tigga sig till en bit. Och jag kan ju inte be andra sluta slänga godis eller ge godis till sin hund. Det är ju inte alla andras problem!

Efter dessa 6 månader är det inte ens säkert att vi kommer vidare heller.. Veterinären hoppas på att Makea kommer att bli helt återställd, men kan inte svara på om hon kommer bli det... Någonsin... Tack för den... Om hon blir frisk så är det klart värt denna tiden vi får lägga ner på det!

Älskade älskade Blå ♥ Du är mitt allt!


Världens vackraste Ängel nersänd från ovan, bara för mig - Ängel Blå 


♥♥♥
Your strenght is so hard to find
I feel so much stronger now
the feeling's alright
Your words make me whole again
Those eyes cannot ever lie
you're so divine
♥♥♥



Kommentarer
Postat av: Pernilla

Jäklar vad snygg hon är!!!!!

2009-05-18 @ 17:01:21
Postat av: Sandra m aussiesarna

Jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att det låter fel och kallt... Men jag lovar att din smärta över att inte kunna ge henne nåt är oändligt mycket värre än vad hon känner. Jag tror faktiskt inte att hon lider mer än vad t ex Silly gör. Hon som får av allt från chips i soffan till godis av söta tanter på promenaderna eller snuskig pizza i busken. Ändå ser hon otroligt lidande ut när någon har nåt hon inte får... Kanske är det t o m så att Makea lär sig med tiden att hon faktiskt inte kommer att få fast hon vill och därmed suktar mindre?



Med detta sagt så hoppas jag att du förstår att jag bara vill trösta dig och inget annat! Jag förstår att du mår piss över detta och att det känns som att det aldrig har nåt slut just nu.



Massa varma kramar till dig och din blå ängel!!!

2009-05-18 @ 19:42:37
URL: http://saz.smuligt.com
Postat av: erica

Vi håller tassar och tummar att det kommer gå bra.Ni verkar vara så starka och duktiga så.



Själv har vi våran schäfer som inte häller får nåt annat än sitt foder. har inte kunnat gett han nåt sen i november. Han får bara sitt Foder som mat godis. Så vet hur det känns att inte kunna ge dom en köttbulle eller dylikt.



Kram erica och poker.

2009-05-18 @ 21:29:18
URL: http://bloggis.se/pokerface
Postat av: Tina, Tarzan och Chili

Om det är några som kan härda ut detta, så hade jag satsat en stor peng på dej och Macksson :) Och jag hade garanterat blivit rik på den satsningen....

styrkekramar och hetsbett ;)

2009-05-18 @ 23:46:53
URL: http://www.carrandos.se
Postat av: Marita

Jag tror som Sandra, att ditt lidande är värre än hennes.... Lika varmt och lika hjärtligt menat!!!



Man blir starka tillsammans av motlut. OCH man får vett att glädjas åt små ting på vägen när man inser att inget är att ta förgivet....



Kram och vi tänker på er!

/Marita och Coffea

2009-05-19 @ 08:30:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0