ålder
Hon har alltid varit väldigt lyhörd och samarbetsvillig, annat vore korkat att påstå, men man märker det mer på promenaderna där hon innan kan ha lagt dövörat till eller bara gjort saker för att hon vet att hon inte får, allt för att testa mig. Hon har varit fullkomligt vansinnig att hantera i vissa perioder och ibland kommer tanken med vatten över huvvet.. Men jag gillar "problem", jag älskar att ha något att jobba med. Så under flera månaders tid har jag klurat fram och tillbaka och testat mig fram, kört stenhårt på mitt troende till hundträning/uppfostran och byggt upp en, förhoppningsvis, väldigt stadig grund till vårt fortsatta liv tillsammans. Både i träning och till vardags.
Nu är Makea en Ängel på promenaderna och en väldigt trygg och stabil hund på träningarna, ja även på sista tävlingen i fredags. Inte ens ett försökt till pip på platsen och inget som helst hysteriskt skällande mellan momenten och ingen låsning på varken domaren, tävlingsledaren eller kvällens mörker. Hon hade bara ögonen för mig och det tror jag dom som såg programet kan intyga, ja även poängen. Vi har knytit samman våra band. Vi har fått en ny relation, eller början till en. Även om den aldrig varit dåligt på något sätt så märker man skillnad. Och jag behöver sällan eller aldrig höja rösten eller ge en tillsägelse av något slag, harklar jag mig så räcker det. Hon vet att det inte går att köra över mig och istället för att försöka så ger hon sin del till våran glada relation. Hon är helt underbar.
Sen kommer det ju alltid bakslag. Och än är inte alla trotsåldrar förbi. Men jag hoppas som sagt att vår grund blivit stadigare, så vi kan fortsätta göra framsteg på tävlingsplanerna.
Psyket har även mognat en bra bit. Hunden som för 1 år sedan backade för domarna och inte kunde stå i utställningsringen utan mitt stöd när dom skulle kolla tänder eller känna igenom henne. Hunden som för 1 år sedan tyckte det var väldigt obehagligt att göra tandvisning på lydnadsträningarna, eller som absolut inte ville bli klappad av människor utanför våran familj. Den hunden är borta.
Hon har inte omvandlats till en hund som älskar allt o alla, men en sån är ju lite jobbig att ha också. Men hon är en hund som kan gå fram och hälsa (men sen är det bra tycker hon), stå i ringen utan mitt stöd och ha fått 10 på alla tandvisningar på alla tävlingar vi gjort. Hon kampar som en jag-vet-inte-vad med andra folk än mig, men kanske ännu inte med helt okända - men vi är på rätt väg! Hon springer budföring (tränat på för rapporten) till varenda människa vi testat med, allt från gubbar till hundrädda tonårspojkar (och tonårspojkar har hon haft svårt för!).
Hon gör helt enkelt framsteg efter framsteg. Jag är så fruktansvärt nöjd med både henne och mig. Hon har kanske inte varit helt enkel, men kanske heller inte allra svårast - men jag har alltid vetat att hon kommer bli min riktiga lilla Pärla ♥
Jag är så lycklig över min älskade Blå, hon är bara bäst!
Ja visst e hon bäst din helt egna lilla fröken blå!!!
Det var en fröjd för ögat att se er tillsammans ute på planen i fredags, hon fixade att fokusera bort en sak till, å det var att vi i publiken stod ett stenkast bort å småpratade och viskade under nästan hela programmet, ni var grymma!!!! Å jag tror att du gjorde nåt väldigt betydelsefullt för Makson som inte många andra gör när du såg att vi kom å ställde oss i publiken, hon visste ju sen att vi stod där å behövde inte hålla kollen, för hon visste ju redan!!!!
Lycka till på träningen idag och på lördag!!! (om jag nu inte fattade det hela fel)
Massa kramar Linda.
Visserligen är jag helt övertygad om att du fick ett råmaterial som heter duga i Makea, men den som ska ha cred för att hon är den hund hon är idag är DU!! Det allra bästa råmaterialet blir skit i fel händer och även en medioker hund kan bli en stjärna i rätt!
Och det riktigt knepiga är ju att de här hundarna som är har det riktigt fina råmaterialet är samtidigt de hundar som ofta är svårast att styra åt rätt håll. De som är känsligast för minsta ändring och de som lättast "ballar ur" och blir problemhundar. Men du har lyckats! Bättre än jag gjort med Dizzy. ;-)
Kul att allt funkar så bra mellan er:)
va fint skrivet om din lilla blåa pärla :)
Åh synd att jag läste ditt inlägg angående Bjuv idag!Väntar redan besök av storasyster med man!Annars kunde du absolut bott här.Men däremot kanske jag hinner komma och kolla en snabbis..:)Lycka till!
